Den tråkiga vägen mot miljonerna
Med tanke på inriktningen på min blogg så förstår nog vissa av er, åtminstone ni som prenumerar på tidningen Göteborgs Posten att en del av mitt helgnöje var att läsa tidningsbilagan mina pengar. Det står alltid lite matnyttiga saker i den här typen av skrifter, lite om juridik, lite om pengar i allmänhet, lite om privatekonomi med mera. Alltså en överskådlig skrift som när man läst den kan ge en lite nya infallsvinklar på ämnet. Det jag fann intressant den här helgen var en kolumn d'r man intervjuade Per H Börjesson Som gett ut boken Så kan alla svenskar bli miljonärer. Jag lusläste givetvis boken så fort jag hittade den i en hylla på ICA. Titeln gjorde mig frälst, precis som antagligen de andra 40000 som köpt boken. Kanske borde man skriva en bok och göra bra pengar där?
Det som väckte mitt intresse i spalten och i boken är synsättet att det tar lång tid, ha tålamod, spara, spara, spara, snåla så blir du rik. Detta är ju föga intressant i mina ögon, nåväl, jag har insett att detta inte är en väg till rikedom för mig. Men ekvationen är sann, investera, snåla, investera och visst kommer du ha ohyggligt mycket pengar på banken den dan du lämnar jordelivet. Men eftersom jag tidigare hävdat att privatekonomi är en filosofisk fråga så vill jag slå ett slag för en annan filosofi. Det finns ingen som är lycklig bara för att man har en nedrans massa pengar på sina konton. Och det är ju till viss del sant. De finns säkert en del människor som vill spara ihop ett gediget arv till sina barn. För er, fortsätt om det är ert självförverkligande. Mitt självförverkligande ligger i en annan känsla, frihetskänslan. En känsla som gör att jag slipper oroa mig för pengar i vardagen, en känsla av att jag just nu skapar en hållbar privatekonomi som på sikt kan bli självförsörjande vilket gör att jag kan förverkliga mig själv genom att göra det jag tycker är roligt. Både nu och sen. Köpa de sakerna jag uppskattar. För ja, det är sant. Jag är rätt ytlig, eller kan nog uppfattas så, för jag tycker det är roligt med dyra grejer, inte för att dom är dyra i sig utan snarare för att jag har ett intresse av det.
Så slutsatsen av det här är nog att glöm inte bort att leva nu, för jag måste leva nu, annars orkar jag ändå inte bry mig om mina investeringar om jag inte vet att jag kan plocka ut delar av dom snart, för det är inom en överskådlig tid jag vill ha roligt, inte bara efter jag fyllt 65. Så låt motivatorn vara roliga saker, då finns det en anledning att fortsätta investera, då investerar man i sig själv. Bestäm att när jag ökat min aktiedepå med xx% ska jag köpa, resa eller vad man nu vill. När jag har fått så här mycket i aktieutdelning ska jag göra. Ja, ni fattar vad jag menar.
Nu vill jag ändock slå ett slag för dn ovannämnda boken, den är utmärkt på många sätt och vis. I synnerhet så beskriver den finansiella produkter på ett rättvisande sätt och man får verktyg på vägen till det ekonomiska oberoendet.
Väl mött!
//Kristian
Spännande analys,du köpte boken?Genom detta bidrog du till författarens ekonomiska frihet och blåste en hundring du kunde sparat genom att gå till bibban.
Men jag måste nog tillstå att du är något på spåret.det gäller att skaffa information och kunskap.för som du säger så måste det till tålamod och långsiktighet
Ja, absolut, jag köpte boken. Information är grunden för att kunna fatta kloka beslut. Ändock ska man inte ta förgivet att all information, inklusive det skrivna ordet är en sanning. Man måste givetvis bedöma seriositeten i det man läser.
Gällande boken, jag tycker det är bra initiativ att skriva om privatekonomi och försöka skapa en liten folkrörelse gällande detta. Därför var köp ett måste. Om inte författaren tjänar pengar på en bra bok kommer han inte skriva en bok till. Konsekvensen är att vi kommer missa massa bra tankar och funderingar.
Sen måste jag ju poängtera att ekonomi ur ett väldigt stort perspektiv fungerar ungefär somm att cykla. Det är lika svårt att bromsa sig ur en uppförsbacke som att spara sig ur en lågkonjuktur. Därför är det ur ett samhällsperspektiv viktigt att den privata konsumtionen fortsätter. Detta säkerstsällde riksbanken genom löjligt låga räntor och skapade på så sätt ett överskott i svenska folkets plånböcker under lågkonjukturen. Så inom dina givna ramar, fortsätt spendera det överskott du har som inte är avsatt för kapitalsparande.
//Kristian
