financefreedom

Vad man idag anser som en mänsklig rättighet, åtminstone för oss i det här samhället. Det torde vara mobiltelefonen. En liten fast från början ganska stor apparat som i takt med att den krympte i storlek blev något från en lyxprodukt som bara syntes i beiga hollywoodrullar där karaktärerna alltid arbetade som börsmäklare till något som är lika självklart för oss såsom mat på bordet idag.

Jag är tudelad när det gäller mobilen, jag är mobilberoende, det handlar om tillgänglighet, jag vill kunna bli nådd, jag vill kunna nå, jag kan i dagsläget bara en handfull telefonnummer utantill varpå jag egentligen har hela mitt sociala kontaktnät i mobilen. Detta blev jag varse för ett tag sen när min mobil försvann och jag blev mer eller mindre socialt handikappad.

Vad man lätt glömmer är ändock att mobiltelefon direkt och indirekt har blivit en skuldfälla. Detta genom att det har dykt upp ungefär lika många abonemangsformer som mobiltelefonmodeller, alla mer eller mindre överskådliga. För att inte tala om de smslån man numer kan ta genom att skicka ett snabbmeddelande från telefonen.  Småbelopp, några ynka tusenlappar eller hundra lappar men med räntor på flera hundra procent. Det är bara att inse, i dagens samhälle finns det alltför många människor som har för dålig insikt i hur ekonomi ska hanteras, i synnerhet den unga generationen som står i startgroparna på sina liv fastnar alltför ofta i dessa skuldfällor.

Hur som helst så införskaffade jag en ny mobil i veckan som gick, jag var på jakt efter nya IPhone 4 men valet föll på något helt annat. Detta av en enkel anledning, som privatperson kan man inte få en Iphone med 12 månaders abonemang. Åtminstone inte när man pratar med försäljare i elektronikbutiken jag var i. Jag behöver 12 månadersabonemang av den anledningen att jag sliter ut en telefon på ett år. Alla telefoner jag haft börjar ge med sig efter ungefär den här tiden. Jag har ytterligare ett krav, det ska vara fastpris, detta eftersom vi inte har fast telefoni i hushållet. Jag vill veta precis vad det kostar oavsett hur mycket jag ringer, surfar eller skickar meddelanden med telefonen.

Det som jag fastnade lite för nu, det var hur bolagen subventionerar telefonerna när man binder upp sig för abonemang.  Min telefon blev subventionerad med 400 kronor för abonemanget. Tack tack. Sist jag köpte telefon blev den subventionerad med exakt samma belopp, men 900 om jag band upp mig 24 månader. Det intressanta i kråksången är att jag nu, tecknade ett nytt fastpris abonemang med precis samma premisser som för ett år sen men fick en 200 kronor lägre månadskostnad. Jag subventionerade ju egentligen min nya telefon 2400 kronor extra till skillnad från om jag hade bundit upp mig ett år till förra året. Alltså en kapitalvinst på 1900 kronor att stoppa in i nya telefonen om man hade vetat utfallet redan förra året. I år fick jag även frågan om jag ville ha förhöjdmånadsavgift med 50 kronor för att få ner telefonen i pris. Denna månadsavgiften skulle få ner priset på telefonen med 500 kronor. Så för en kostnad på 600 kronor skulle min telefon bli 500 kronor billigare. Jag försökte fråga försäljaren om han menad allvar med att telefon skulle bli billigare eftersom jag med bestämdhet tycker den blev 100 kronor dyrare.

Hur som helst, man kan ju tycka att det är skitpengar det handlar om, några ynka kronor hit eller dit. Men en hundralapp mer på 500 kronor är 20%. Frågar ni mig anser jag detta är en ränta, eftersom det är en delbetalning det egentligen handlar om. Tillika så har de flesta av bolagen startavgifter och administrationsavgifter man betalar när man startar upp sitt abonemang. Jag kan bara dra ett par slutsatser av detta.  För det första är teleoperatörerna inte renodlade teleoperatörer utan egentligen finansbolag som tar ut oförskämt mycket pengar av oss privatpersoner på samma sätt som oseriösa kreditbolag. De har dessutom inget tvång på att skriva ut räntor och faktiska avgifter i sin reklam då de inte är kreditgivare i faktisk mening utan säljer en produkt i form av telefoner och telefoni. Hade man inte vart så beroende av sin mobil hade det vart dags att bojkotta den här typen av försäljning.

Men vad bråkar jag för, jag sparade trots allt 1900 kronor på att välja den kortaste bindningstiden, fick samma subvention under en 24 månaders period om man slår ihop båda köpen av mobilerna. Dessutom är man lite pryltokig är det ju roligt med en ny riktigt fräck mobil, eller hur?

//Kristian

Efter att ha suttit uppslukad vid nyhetssändingar om katastrofens Japan måste jag för det första uttrycka mina sympatier i denna tragedi. Jag känner ingen såvitt jag vet som är berörd vilket jag givetvis är mycket tacksam för. Ändock så vill jag säga att det här berör mig då man ser en hel nation som lider. Det enda jag hoppas är att vi som är oberörda kan lära av det som sker i Japan just nu, dra slutsatser från räddningsarbetet, ta fram nya rutiner och utveckla kärnkraften med mera. Trots allt är det ju så, det är i människans största bakslag vi har gjort de största framstegen. Om det inte hade varit för krigens skull kan man undra om vi någonsin hade lärt oss att flyga till exempel?

För att anknyta till det den här bloggen egentligen borde handla om, privatekonomi. Ett talesätt jag hört under hela min livslängd är att människan är lat av naturen, vill alltid göra så lite som möjligt. Det är väl till viss del sant och visst är det så, har man vart ledig en lite längre period har de flesta av oss ångest över att behöva gå tillbaka till jobbet. Att ge sig ut på löprunda är bra tungt innan man väl tagit första stegen. Så nog finns det en viss sanning i att människan är lat. Det finns ju ett par sätt att ta sig förbi dessa hinder, antingen med självdisciplin och tjockt pannben. Man genomför trots tråkigheten bara för att få det gjort. Ett annat sätt är att motivera sig med visioner om hur mycket bättre allt blir efter genomförd aktivitet. Exempelvis är det ju svårt att få en rökare att sluta om verkligheten inte är bättre efteråt än den var innan.

Men att applicera latheten som ett sätt att öka sina nettoinkomster, det vore något. Jag menar den bekvämaste pengen in på kontot är ju den man sluppit gå till jobbet för att dra in. Som de flesta av oss vet så dimper det ner två kuvert i brevlådan snart som är av intresse, det ena är det orangefärgade som gäller pension. Här är jag än så länge tämligen ointresserad, alldeles för många år kvar för min del för att jag ska genuint orka intressera mig. Men det andra, det är jag tämligen intresserad av. Deklarationen för imkomståret 2010. Här hoppas man ju på pluspengar. Man ska inte heller bara hoppas man ska påverka det.

Här ligger därför länken till skatteverkets avdragslexikon (klicka på texten). Här finns alla de avdrag man kan göra för att påverka sin slutliga skatt för förra året. Mycket är läsvärt och det blir kanske mer pengar till midsommar. Lär och fundera över vad som är applicerbart för just dig. Det är pengar att hämta hem från förra året, pengar du således inte behöver jobba övertid för att dra in. Lata, riktigt fina pengar som du är berättigad till. Så en liten insats man kan göra med datorn hemma i tv-soffan för att få loss mer kapital att investera.

//Kristian