Volvo, en vinnare?
Jag reflekterade lite under middagen idag. Söndagsmiddagar är ett ypperligt tillfälle för reflektion. Jag gillar långsiktighet. Jag vill investera i företag jag tror har framtiden för sig. En tanke är också att vinnare föder vinnare. Att utvärdera Volvo sista åren är enkelt enligt mig! Man reagerade tidigt på lågkonjukturen, anpassade produktionen efter behoven och förbredde sig för framtiden. Man var helt rätt i tiden och släppte en ny Lastvagn för anläggningsbruk alldeles lagom till att byggbranschen anar uppsving både i Amerika och Europa. ytterliggare ett argument är tråkigare men ändock något som stärker Volvos affärer i asien.
Japans återhämtning efter jordbävningen och dess konsekvenser. Hur cyniskt det än låter så finns det alltid möjligheter att tjäna pengar på andra människor tragik och Japan är inget undantag. Många säger att man bör ta positioner i metall. De har säkert rätt för det finns redan som det är ett sug efter basmetaller. Jag tror ändock på en annan bransch, anläggningsmaskiner.
Volvo är verksamt inom flera områden där det bör finnas ett stort sug mot den japanska marknaden. Jag tänker såhär. Volvo producerar anläggningsmaskiner såsom grävmaskiner, dumprar och lastbilar. Vilket kommer att behövas i ett akut skede. Man producerar gensetaggregat, dieselmotorer som producerar el. Reservkraft är också något som behövs i området. Så ett företag som Volvo borde kunna bli vinnare i den här tragedin.
Tittar vi dessutom på övrig potential i företaget tycker jag mig se flera intressanta möjligheter till en positivutveckling för företaget. Det Volvo i huvudsak sysselsätter sig med är att sälja lastbilar och bussar. Båda dessa branscher har blivit eftersatta under lågkonjukturen. Varpå vagnparkerna i stora delav av världen har blivit äldre och ska bytas ut pågrund av uteblivna investeringar under lågkonjukturen gör att Volvo har stor möjlighet att ta nya marknadsandelar och få kraftigt ökad försäljning de kommande åren.
Därför måste jag påstå att Volvo är en investering som faller innanför ramarna, trygghet, goda utsikter för framtiden och ett bra läge att köpa då det finns underlag för kortsiktiga uppgångar likväl en hållbar fortsatt utveckling för den långsiktiga kursutvecklingen. In med Volvo i portföljen.
//Kristian
Subventionens förträfflighet!
Vad man idag anser som en mänsklig rättighet, åtminstone för oss i det här samhället. Det torde vara mobiltelefonen. En liten fast från början ganska stor apparat som i takt med att den krympte i storlek blev något från en lyxprodukt som bara syntes i beiga hollywoodrullar där karaktärerna alltid arbetade som börsmäklare till något som är lika självklart för oss såsom mat på bordet idag.
Jag är tudelad när det gäller mobilen, jag är mobilberoende, det handlar om tillgänglighet, jag vill kunna bli nådd, jag vill kunna nå, jag kan i dagsläget bara en handfull telefonnummer utantill varpå jag egentligen har hela mitt sociala kontaktnät i mobilen. Detta blev jag varse för ett tag sen när min mobil försvann och jag blev mer eller mindre socialt handikappad.
Vad man lätt glömmer är ändock att mobiltelefon direkt och indirekt har blivit en skuldfälla. Detta genom att det har dykt upp ungefär lika många abonemangsformer som mobiltelefonmodeller, alla mer eller mindre överskådliga. För att inte tala om de smslån man numer kan ta genom att skicka ett snabbmeddelande från telefonen. Småbelopp, några ynka tusenlappar eller hundra lappar men med räntor på flera hundra procent. Det är bara att inse, i dagens samhälle finns det alltför många människor som har för dålig insikt i hur ekonomi ska hanteras, i synnerhet den unga generationen som står i startgroparna på sina liv fastnar alltför ofta i dessa skuldfällor.
Hur som helst så införskaffade jag en ny mobil i veckan som gick, jag var på jakt efter nya IPhone 4 men valet föll på något helt annat. Detta av en enkel anledning, som privatperson kan man inte få en Iphone med 12 månaders abonemang. Åtminstone inte när man pratar med försäljare i elektronikbutiken jag var i. Jag behöver 12 månadersabonemang av den anledningen att jag sliter ut en telefon på ett år. Alla telefoner jag haft börjar ge med sig efter ungefär den här tiden. Jag har ytterligare ett krav, det ska vara fastpris, detta eftersom vi inte har fast telefoni i hushållet. Jag vill veta precis vad det kostar oavsett hur mycket jag ringer, surfar eller skickar meddelanden med telefonen.
Det som jag fastnade lite för nu, det var hur bolagen subventionerar telefonerna när man binder upp sig för abonemang. Min telefon blev subventionerad med 400 kronor för abonemanget. Tack tack. Sist jag köpte telefon blev den subventionerad med exakt samma belopp, men 900 om jag band upp mig 24 månader. Det intressanta i kråksången är att jag nu, tecknade ett nytt fastpris abonemang med precis samma premisser som för ett år sen men fick en 200 kronor lägre månadskostnad. Jag subventionerade ju egentligen min nya telefon 2400 kronor extra till skillnad från om jag hade bundit upp mig ett år till förra året. Alltså en kapitalvinst på 1900 kronor att stoppa in i nya telefonen om man hade vetat utfallet redan förra året. I år fick jag även frågan om jag ville ha förhöjdmånadsavgift med 50 kronor för att få ner telefonen i pris. Denna månadsavgiften skulle få ner priset på telefonen med 500 kronor. Så för en kostnad på 600 kronor skulle min telefon bli 500 kronor billigare. Jag försökte fråga försäljaren om han menad allvar med att telefon skulle bli billigare eftersom jag med bestämdhet tycker den blev 100 kronor dyrare.
Hur som helst, man kan ju tycka att det är skitpengar det handlar om, några ynka kronor hit eller dit. Men en hundralapp mer på 500 kronor är 20%. Frågar ni mig anser jag detta är en ränta, eftersom det är en delbetalning det egentligen handlar om. Tillika så har de flesta av bolagen startavgifter och administrationsavgifter man betalar när man startar upp sitt abonemang. Jag kan bara dra ett par slutsatser av detta. För det första är teleoperatörerna inte renodlade teleoperatörer utan egentligen finansbolag som tar ut oförskämt mycket pengar av oss privatpersoner på samma sätt som oseriösa kreditbolag. De har dessutom inget tvång på att skriva ut räntor och faktiska avgifter i sin reklam då de inte är kreditgivare i faktisk mening utan säljer en produkt i form av telefoner och telefoni. Hade man inte vart så beroende av sin mobil hade det vart dags att bojkotta den här typen av försäljning.
Men vad bråkar jag för, jag sparade trots allt 1900 kronor på att välja den kortaste bindningstiden, fick samma subvention under en 24 månaders period om man slår ihop båda köpen av mobilerna. Dessutom är man lite pryltokig är det ju roligt med en ny riktigt fräck mobil, eller hur?
//Kristian
Jag är tudelad när det gäller mobilen, jag är mobilberoende, det handlar om tillgänglighet, jag vill kunna bli nådd, jag vill kunna nå, jag kan i dagsläget bara en handfull telefonnummer utantill varpå jag egentligen har hela mitt sociala kontaktnät i mobilen. Detta blev jag varse för ett tag sen när min mobil försvann och jag blev mer eller mindre socialt handikappad.
Vad man lätt glömmer är ändock att mobiltelefon direkt och indirekt har blivit en skuldfälla. Detta genom att det har dykt upp ungefär lika många abonemangsformer som mobiltelefonmodeller, alla mer eller mindre överskådliga. För att inte tala om de smslån man numer kan ta genom att skicka ett snabbmeddelande från telefonen. Småbelopp, några ynka tusenlappar eller hundra lappar men med räntor på flera hundra procent. Det är bara att inse, i dagens samhälle finns det alltför många människor som har för dålig insikt i hur ekonomi ska hanteras, i synnerhet den unga generationen som står i startgroparna på sina liv fastnar alltför ofta i dessa skuldfällor.
Hur som helst så införskaffade jag en ny mobil i veckan som gick, jag var på jakt efter nya IPhone 4 men valet föll på något helt annat. Detta av en enkel anledning, som privatperson kan man inte få en Iphone med 12 månaders abonemang. Åtminstone inte när man pratar med försäljare i elektronikbutiken jag var i. Jag behöver 12 månadersabonemang av den anledningen att jag sliter ut en telefon på ett år. Alla telefoner jag haft börjar ge med sig efter ungefär den här tiden. Jag har ytterligare ett krav, det ska vara fastpris, detta eftersom vi inte har fast telefoni i hushållet. Jag vill veta precis vad det kostar oavsett hur mycket jag ringer, surfar eller skickar meddelanden med telefonen.
Det som jag fastnade lite för nu, det var hur bolagen subventionerar telefonerna när man binder upp sig för abonemang. Min telefon blev subventionerad med 400 kronor för abonemanget. Tack tack. Sist jag köpte telefon blev den subventionerad med exakt samma belopp, men 900 om jag band upp mig 24 månader. Det intressanta i kråksången är att jag nu, tecknade ett nytt fastpris abonemang med precis samma premisser som för ett år sen men fick en 200 kronor lägre månadskostnad. Jag subventionerade ju egentligen min nya telefon 2400 kronor extra till skillnad från om jag hade bundit upp mig ett år till förra året. Alltså en kapitalvinst på 1900 kronor att stoppa in i nya telefonen om man hade vetat utfallet redan förra året. I år fick jag även frågan om jag ville ha förhöjdmånadsavgift med 50 kronor för att få ner telefonen i pris. Denna månadsavgiften skulle få ner priset på telefonen med 500 kronor. Så för en kostnad på 600 kronor skulle min telefon bli 500 kronor billigare. Jag försökte fråga försäljaren om han menad allvar med att telefon skulle bli billigare eftersom jag med bestämdhet tycker den blev 100 kronor dyrare.
Hur som helst, man kan ju tycka att det är skitpengar det handlar om, några ynka kronor hit eller dit. Men en hundralapp mer på 500 kronor är 20%. Frågar ni mig anser jag detta är en ränta, eftersom det är en delbetalning det egentligen handlar om. Tillika så har de flesta av bolagen startavgifter och administrationsavgifter man betalar när man startar upp sitt abonemang. Jag kan bara dra ett par slutsatser av detta. För det första är teleoperatörerna inte renodlade teleoperatörer utan egentligen finansbolag som tar ut oförskämt mycket pengar av oss privatpersoner på samma sätt som oseriösa kreditbolag. De har dessutom inget tvång på att skriva ut räntor och faktiska avgifter i sin reklam då de inte är kreditgivare i faktisk mening utan säljer en produkt i form av telefoner och telefoni. Hade man inte vart så beroende av sin mobil hade det vart dags att bojkotta den här typen av försäljning.
Men vad bråkar jag för, jag sparade trots allt 1900 kronor på att välja den kortaste bindningstiden, fick samma subvention under en 24 månaders period om man slår ihop båda köpen av mobilerna. Dessutom är man lite pryltokig är det ju roligt med en ny riktigt fräck mobil, eller hur?
//Kristian
Mäniskans natur
Efter att ha suttit uppslukad vid nyhetssändingar om katastrofens Japan måste jag för det första uttrycka mina sympatier i denna tragedi. Jag känner ingen såvitt jag vet som är berörd vilket jag givetvis är mycket tacksam för. Ändock så vill jag säga att det här berör mig då man ser en hel nation som lider. Det enda jag hoppas är att vi som är oberörda kan lära av det som sker i Japan just nu, dra slutsatser från räddningsarbetet, ta fram nya rutiner och utveckla kärnkraften med mera. Trots allt är det ju så, det är i människans största bakslag vi har gjort de största framstegen. Om det inte hade varit för krigens skull kan man undra om vi någonsin hade lärt oss att flyga till exempel?
För att anknyta till det den här bloggen egentligen borde handla om, privatekonomi. Ett talesätt jag hört under hela min livslängd är att människan är lat av naturen, vill alltid göra så lite som möjligt. Det är väl till viss del sant och visst är det så, har man vart ledig en lite längre period har de flesta av oss ångest över att behöva gå tillbaka till jobbet. Att ge sig ut på löprunda är bra tungt innan man väl tagit första stegen. Så nog finns det en viss sanning i att människan är lat. Det finns ju ett par sätt att ta sig förbi dessa hinder, antingen med självdisciplin och tjockt pannben. Man genomför trots tråkigheten bara för att få det gjort. Ett annat sätt är att motivera sig med visioner om hur mycket bättre allt blir efter genomförd aktivitet. Exempelvis är det ju svårt att få en rökare att sluta om verkligheten inte är bättre efteråt än den var innan.
Men att applicera latheten som ett sätt att öka sina nettoinkomster, det vore något. Jag menar den bekvämaste pengen in på kontot är ju den man sluppit gå till jobbet för att dra in. Som de flesta av oss vet så dimper det ner två kuvert i brevlådan snart som är av intresse, det ena är det orangefärgade som gäller pension. Här är jag än så länge tämligen ointresserad, alldeles för många år kvar för min del för att jag ska genuint orka intressera mig. Men det andra, det är jag tämligen intresserad av. Deklarationen för imkomståret 2010. Här hoppas man ju på pluspengar. Man ska inte heller bara hoppas man ska påverka det.
Här ligger därför länken till skatteverkets avdragslexikon (klicka på texten). Här finns alla de avdrag man kan göra för att påverka sin slutliga skatt för förra året. Mycket är läsvärt och det blir kanske mer pengar till midsommar. Lär och fundera över vad som är applicerbart för just dig. Det är pengar att hämta hem från förra året, pengar du således inte behöver jobba övertid för att dra in. Lata, riktigt fina pengar som du är berättigad till. Så en liten insats man kan göra med datorn hemma i tv-soffan för att få loss mer kapital att investera.
//Kristian
För att anknyta till det den här bloggen egentligen borde handla om, privatekonomi. Ett talesätt jag hört under hela min livslängd är att människan är lat av naturen, vill alltid göra så lite som möjligt. Det är väl till viss del sant och visst är det så, har man vart ledig en lite längre period har de flesta av oss ångest över att behöva gå tillbaka till jobbet. Att ge sig ut på löprunda är bra tungt innan man väl tagit första stegen. Så nog finns det en viss sanning i att människan är lat. Det finns ju ett par sätt att ta sig förbi dessa hinder, antingen med självdisciplin och tjockt pannben. Man genomför trots tråkigheten bara för att få det gjort. Ett annat sätt är att motivera sig med visioner om hur mycket bättre allt blir efter genomförd aktivitet. Exempelvis är det ju svårt att få en rökare att sluta om verkligheten inte är bättre efteråt än den var innan.
Men att applicera latheten som ett sätt att öka sina nettoinkomster, det vore något. Jag menar den bekvämaste pengen in på kontot är ju den man sluppit gå till jobbet för att dra in. Som de flesta av oss vet så dimper det ner två kuvert i brevlådan snart som är av intresse, det ena är det orangefärgade som gäller pension. Här är jag än så länge tämligen ointresserad, alldeles för många år kvar för min del för att jag ska genuint orka intressera mig. Men det andra, det är jag tämligen intresserad av. Deklarationen för imkomståret 2010. Här hoppas man ju på pluspengar. Man ska inte heller bara hoppas man ska påverka det.
Här ligger därför länken till skatteverkets avdragslexikon (klicka på texten). Här finns alla de avdrag man kan göra för att påverka sin slutliga skatt för förra året. Mycket är läsvärt och det blir kanske mer pengar till midsommar. Lär och fundera över vad som är applicerbart för just dig. Det är pengar att hämta hem från förra året, pengar du således inte behöver jobba övertid för att dra in. Lata, riktigt fina pengar som du är berättigad till. Så en liten insats man kan göra med datorn hemma i tv-soffan för att få loss mer kapital att investera.
//Kristian
Den tråkiga vägen mot miljonerna
Med tanke på inriktningen på min blogg så förstår nog vissa av er, åtminstone ni som prenumerar på tidningen Göteborgs Posten att en del av mitt helgnöje var att läsa tidningsbilagan mina pengar. Det står alltid lite matnyttiga saker i den här typen av skrifter, lite om juridik, lite om pengar i allmänhet, lite om privatekonomi med mera. Alltså en överskådlig skrift som när man läst den kan ge en lite nya infallsvinklar på ämnet. Det jag fann intressant den här helgen var en kolumn d'r man intervjuade Per H Börjesson Som gett ut boken Så kan alla svenskar bli miljonärer. Jag lusläste givetvis boken så fort jag hittade den i en hylla på ICA. Titeln gjorde mig frälst, precis som antagligen de andra 40000 som köpt boken. Kanske borde man skriva en bok och göra bra pengar där?
Det som väckte mitt intresse i spalten och i boken är synsättet att det tar lång tid, ha tålamod, spara, spara, spara, snåla så blir du rik. Detta är ju föga intressant i mina ögon, nåväl, jag har insett att detta inte är en väg till rikedom för mig. Men ekvationen är sann, investera, snåla, investera och visst kommer du ha ohyggligt mycket pengar på banken den dan du lämnar jordelivet. Men eftersom jag tidigare hävdat att privatekonomi är en filosofisk fråga så vill jag slå ett slag för en annan filosofi. Det finns ingen som är lycklig bara för att man har en nedrans massa pengar på sina konton. Och det är ju till viss del sant. De finns säkert en del människor som vill spara ihop ett gediget arv till sina barn. För er, fortsätt om det är ert självförverkligande. Mitt självförverkligande ligger i en annan känsla, frihetskänslan. En känsla som gör att jag slipper oroa mig för pengar i vardagen, en känsla av att jag just nu skapar en hållbar privatekonomi som på sikt kan bli självförsörjande vilket gör att jag kan förverkliga mig själv genom att göra det jag tycker är roligt. Både nu och sen. Köpa de sakerna jag uppskattar. För ja, det är sant. Jag är rätt ytlig, eller kan nog uppfattas så, för jag tycker det är roligt med dyra grejer, inte för att dom är dyra i sig utan snarare för att jag har ett intresse av det.
Så slutsatsen av det här är nog att glöm inte bort att leva nu, för jag måste leva nu, annars orkar jag ändå inte bry mig om mina investeringar om jag inte vet att jag kan plocka ut delar av dom snart, för det är inom en överskådlig tid jag vill ha roligt, inte bara efter jag fyllt 65. Så låt motivatorn vara roliga saker, då finns det en anledning att fortsätta investera, då investerar man i sig själv. Bestäm att när jag ökat min aktiedepå med xx% ska jag köpa, resa eller vad man nu vill. När jag har fått så här mycket i aktieutdelning ska jag göra. Ja, ni fattar vad jag menar.
Nu vill jag ändock slå ett slag för dn ovannämnda boken, den är utmärkt på många sätt och vis. I synnerhet så beskriver den finansiella produkter på ett rättvisande sätt och man får verktyg på vägen till det ekonomiska oberoendet.
Väl mött!
//Kristian
Värdepappersfåtöljen?
I det tidigare inlägget, Det långsiktiga sparet diskuterade jag ett par förslag för att kommas igång med ett sparande. För att skapa ett överskott i sin ekonomi. Utan överskott inga ekonomiska medel att investera. Det är ju faktiskt just det där sista ordet i förra meningen som är nyckeln till ekonomisk frihet. INVESTERA! En personlig uppfattning är att det är ytterst få som blivit rika eller tjänat en riktgit bra slant genom att spara på bankens klassiska sparkonton. Förvisso kan man räkna själv, gå in på din internetbank kontrollera räntan och se hur stor skillnad det gör på insatta pengar under ett års tid.
Förvisso nämner jag nu inte ränta på räntaeffekten som i det långa loppet och efter många års sparande kommer göra en märkbarskillnad. Kontosparande är ju dessutom nästintill riskfritt. Och har man gett sig katten på att bli miljonär med den här metoden så behöver man sätta undan cirka 8000 kronori månaden under åtta år och visst, har du skaffat dig en miljon. Men hur som helst, det tar tid och det är ett enträget tråkigt sparande.
Vad jag försöker komma fram till är hur som helst att sparande är en filosofisk fråga, enligt mitt sätt att se det blir därför kontosparande en slags rastplats för mina pengar. Investeringar däremot det gör man i fonder, aktier och andra värdepapper. Här tar man förvisso en betydligt högre risk men till en betydligt högre och snabbare avkastning om man investerar sina pengar rätt. Så hur som helst, tillbaka till rastplatsen. Att ha pengar på lönekontot är inte lönsamt alls, brukar ge noll i ränta från banken, Därför blir det första man ska göra att öppna ett antal konton, öronmärka pengar och vad man ska ha dom till. Huskontot, bilkontot, resekontot, investeringskontot, buffertkontot medmera.
Genom den här strukturen öronmärker man pengar och man får en tydlighet i vad pengarna är tänkta att användas till. Min högst personliga uppfattning är den att alla människor ska ha ett buffertkonto för sin privatekonomi, oförutsedda utgifter ska inte drabba andra konton eller redan gjorda investeringar för då begränsar man sina möjligheter att förverkliga sig själv. Går frysen sönder, ska man inte behöva nalla från resekontot och göra barnen besvikna när fjällen resan måste ställas in och så vidare. Struktur är jätteviktigt för att se vilka nöjen man har råd med, hur dyr bil man kan köra, hur mycket pengar man kan avsätta för investeringar och så vidare. Hur stora dessa konton bör vara i kronor är upp till var och en och det resonemnget lämna jag utanför diskussionen, fundera själva och kom fram till vad som känns bra för just dig eller er.
Vissa av er kanske inte sväljer det här resonemanget rakt av utan kanske känner att ni kommer ha massa tusenlappar på olika konton där de knappt växer och ni har också rätt. Investera pengarna direkt då, men var också medvetna om att eran trygghet i investeringarna blir mycket lägre då ni kan tvingas tvångssälja aktier för att täcka utgifter innan ni skördar den tidigare sådda investeringen. Jag föredrar att ha mina investerade pengar just investerade tills den dagen jag väljer som skördedatum. Man behöver heller inte känna någon stress då börsen och aktiekurserna faller för man har redan täckning för sin privatekonomi ändå. Det vore ju trist att inte kunna renovera köket för att Volvo gjorde en dålig rapport och det var där man hade satt alla kökspengarna i hopp om lite extra avkastnign till nya mixern.
Att bygga sin värdepappersdepå är en utmaning i sig. Men för att börja någonstans så ska man ha en tydlig investeringsstrategi. Exempelvis, man väljer vilka belopp man ska handla för man gör pengarna till enheter. Exempelvis, så ska man hitta ett belopp som är lagom högt. Såpass högt att man är mån om pengarna, att man läser in sig på företaget, vilken verksamhet sysslar företaget med, tror jag på verksamheten, tjänar dom pengar, och så vidare. Man är ju i slutändan ändå själv ansvarig för sin investering. Man ska också inte känna att hela ens ekonomi rasar samman om man förlorar pengarna. Ett talesätt är att det är alltid risken man tar man får betalt för. Samtidigt får beloppen inte heller vara för små för då tappar man snart strukturen i sin depå så ponera att mellan fem och tiotusenkronor är lämpliga belopp att handla värdepapper för.
Hur långsiktig bör man vara? Frågar du mig så handlar man aktier för livet allt annat man vill plocka ut innan ska man sätta något annat. Med detta menar jag egentligen att jag har ett tråkigt synsätt jus på aktier. En aktie är inte bara något man handlar med utan en andel i ett företag. Tror man inte på företaget under de kommande 50 åren behöver man inte sätta sina pengar i det heller. Aktier har ju nämligen den funktionen att man tjänar pengar på två sätt. Det ena är att kursen på själva andelen ökar i värde och det andra är att man får ta del av vinsten företaget gör genom utdelning till aktieägarna. Alltså köper du aktier får du ränta på ränta effekt gånger två, dels genom kursen och sen genom utdelningen. Men googla gärna aktiestinsen Lennart Israelsson så kommer ni få ett perspektiv på vad jag menar. Han har sannerligen genom envetet aktiesparande och tålamod lyckats få sin aktieportfölj att bli en maskin som år efter år bara trycker in pengar i hans ekonomi och nu blivit en go fåtölj att bara ta det lugnt i, där man bara kan sitta ner och räkna nya friska pengar varje år.
Jag tror vi nöjer oss där för idag så fortsätter vi vägen mot ekonomisk frihet vid ett lite senare tillfälle!
//Kristian
Förvisso nämner jag nu inte ränta på räntaeffekten som i det långa loppet och efter många års sparande kommer göra en märkbarskillnad. Kontosparande är ju dessutom nästintill riskfritt. Och har man gett sig katten på att bli miljonär med den här metoden så behöver man sätta undan cirka 8000 kronori månaden under åtta år och visst, har du skaffat dig en miljon. Men hur som helst, det tar tid och det är ett enträget tråkigt sparande.
Vad jag försöker komma fram till är hur som helst att sparande är en filosofisk fråga, enligt mitt sätt att se det blir därför kontosparande en slags rastplats för mina pengar. Investeringar däremot det gör man i fonder, aktier och andra värdepapper. Här tar man förvisso en betydligt högre risk men till en betydligt högre och snabbare avkastning om man investerar sina pengar rätt. Så hur som helst, tillbaka till rastplatsen. Att ha pengar på lönekontot är inte lönsamt alls, brukar ge noll i ränta från banken, Därför blir det första man ska göra att öppna ett antal konton, öronmärka pengar och vad man ska ha dom till. Huskontot, bilkontot, resekontot, investeringskontot, buffertkontot medmera.
Genom den här strukturen öronmärker man pengar och man får en tydlighet i vad pengarna är tänkta att användas till. Min högst personliga uppfattning är den att alla människor ska ha ett buffertkonto för sin privatekonomi, oförutsedda utgifter ska inte drabba andra konton eller redan gjorda investeringar för då begränsar man sina möjligheter att förverkliga sig själv. Går frysen sönder, ska man inte behöva nalla från resekontot och göra barnen besvikna när fjällen resan måste ställas in och så vidare. Struktur är jätteviktigt för att se vilka nöjen man har råd med, hur dyr bil man kan köra, hur mycket pengar man kan avsätta för investeringar och så vidare. Hur stora dessa konton bör vara i kronor är upp till var och en och det resonemnget lämna jag utanför diskussionen, fundera själva och kom fram till vad som känns bra för just dig eller er.
Vissa av er kanske inte sväljer det här resonemanget rakt av utan kanske känner att ni kommer ha massa tusenlappar på olika konton där de knappt växer och ni har också rätt. Investera pengarna direkt då, men var också medvetna om att eran trygghet i investeringarna blir mycket lägre då ni kan tvingas tvångssälja aktier för att täcka utgifter innan ni skördar den tidigare sådda investeringen. Jag föredrar att ha mina investerade pengar just investerade tills den dagen jag väljer som skördedatum. Man behöver heller inte känna någon stress då börsen och aktiekurserna faller för man har redan täckning för sin privatekonomi ändå. Det vore ju trist att inte kunna renovera köket för att Volvo gjorde en dålig rapport och det var där man hade satt alla kökspengarna i hopp om lite extra avkastnign till nya mixern.
Att bygga sin värdepappersdepå är en utmaning i sig. Men för att börja någonstans så ska man ha en tydlig investeringsstrategi. Exempelvis, man väljer vilka belopp man ska handla för man gör pengarna till enheter. Exempelvis, så ska man hitta ett belopp som är lagom högt. Såpass högt att man är mån om pengarna, att man läser in sig på företaget, vilken verksamhet sysslar företaget med, tror jag på verksamheten, tjänar dom pengar, och så vidare. Man är ju i slutändan ändå själv ansvarig för sin investering. Man ska också inte känna att hela ens ekonomi rasar samman om man förlorar pengarna. Ett talesätt är att det är alltid risken man tar man får betalt för. Samtidigt får beloppen inte heller vara för små för då tappar man snart strukturen i sin depå så ponera att mellan fem och tiotusenkronor är lämpliga belopp att handla värdepapper för.
Hur långsiktig bör man vara? Frågar du mig så handlar man aktier för livet allt annat man vill plocka ut innan ska man sätta något annat. Med detta menar jag egentligen att jag har ett tråkigt synsätt jus på aktier. En aktie är inte bara något man handlar med utan en andel i ett företag. Tror man inte på företaget under de kommande 50 åren behöver man inte sätta sina pengar i det heller. Aktier har ju nämligen den funktionen att man tjänar pengar på två sätt. Det ena är att kursen på själva andelen ökar i värde och det andra är att man får ta del av vinsten företaget gör genom utdelning till aktieägarna. Alltså köper du aktier får du ränta på ränta effekt gånger två, dels genom kursen och sen genom utdelningen. Men googla gärna aktiestinsen Lennart Israelsson så kommer ni få ett perspektiv på vad jag menar. Han har sannerligen genom envetet aktiesparande och tålamod lyckats få sin aktieportfölj att bli en maskin som år efter år bara trycker in pengar i hans ekonomi och nu blivit en go fåtölj att bara ta det lugnt i, där man bara kan sitta ner och räkna nya friska pengar varje år.
Jag tror vi nöjer oss där för idag så fortsätter vi vägen mot ekonomisk frihet vid ett lite senare tillfälle!
//Kristian
Marknadsföringens fallgropar
Hur många av oss blir inte överösta av direktreklam i brevlådan? Från det att jag flyttade in till min första lägenhet så kan jag konstatera att lönespecerna kommer sällan, räkningar något oftare men absolut oftast kommer direktreklam dykandes in genom brevlådan. Om man som lite ung och galen flyttade in två dagar på jobbet eller åkte iväg på något äventyr över en helg så fick man knappt upp dörren för all reklam. Hatet växte och till slut blev man som alla andra Svenssons, INGEN REKLAM!!! Men gärna Ikea, och hobbexkatalogen. Snygg liten tejpremsa på dörren.
När jag växt upp lite grann blivit sambo och verkligen köpte vår första egna lägenhet ändrades dock allt! Direktreklamen är ju ens absolut bäste vän, massa bra erbjudande från matvarubutikerna och massa att skratta åt av alla andra. Att vara ledig en vardag är ju fantastiskt, bara att vänta på att klockan ska slå 13 och blaff! Där ligger en bibba reklam! Så för att vara lite allvarlig, kanske till och med låta lite dumsnål. Tack Ica och Willys, för en koffeinberoende karl som mig är era rabbater på kaffe fantastiska, halva priset på något som börjar bli tämligen dyrt är riktgit bra! Hade SEB eller Nordea kommit med ett erbjudande i brevlådan med halva priset på bolån, vem hade inte hakat på? Jag hakar lätt på kaffeerbjudanden i alla fall!
Det lite mindre bra är det jag som oftast skrattar åt, taskiga erbjudanden på hemelektronik. För att inte tala om all reklam för lån med löjligt hög ränta eller mobilabonemang med en alldeles för lång bindningstid. Jag vill i synnerhet tycka till om två av kedjornas markadsföring, en eloge och en känga. Kängan går till Elgiganten. I det sista reklamladet säljer man tokigt dyra grejer på 60 månadersavbetalning. Ett hemmabio system för 47 990 kronor för bara några löliga kronor varje månad. Köper man detta system så kan jag bara konstatera att den teveapparaten man också kommer införskaffa säkert kommer kosta minst lika mycket. Alltså när man kommer ut från butiken har man således säkert spenderat 100 000 kronor för att titta på film. Jag motsätter mig inte alls detta, för jag är prylgalen och hade bra gärna haft ett sånt här kit själv. Men man glömmer bort att detta är mer än en halvårs nettoimkomst för medelsvensken. (2009 års medelinkomst var 220 000sek) I marknadsföringen ingick ingen rabatt och inte heller skrev man ut vad kostnaden egentligen blir på de fem åren man ska betala av prylarna på. Så helt plötsligt försöker Elgiganten marknadsföra prylar som knappt den rikaste av svenskar skulle köpa till den breda svenska massan. En liknelse skulle ju kunna vara att Rolls Royce skulle börja sälja bilar till medelsvensson för 2 miljoner styck. Inga avgifter stod det dessutom klart och tydligt i annonsen, men ränta? Det nämndes inte ens...
OnOff däremot skickade ut ett reklamerbjudande samtidigt, 20% på utvalda varor med möjlighet att delbetala. Dessutom stod det klart och tydligt med röd text på gul fyllnadsruta vad kreditkostnaden blev för respektive produkt. Man visade klart och tydligt hur dålig affären skulle bli om man valde att finansiera sitt köp på avbetalning. Rekordeligt, det är dyrt med avbetalningsköp och man är ärlig mot konsumenten. Men man ger kunden en möjlighet till att köpa en produkt man egentligen inte har råd med. En eloge till er. Som på inget sätt försöker lura konsumenten med finstilta texter i marknadsföringen.
//Kristian
När jag växt upp lite grann blivit sambo och verkligen köpte vår första egna lägenhet ändrades dock allt! Direktreklamen är ju ens absolut bäste vän, massa bra erbjudande från matvarubutikerna och massa att skratta åt av alla andra. Att vara ledig en vardag är ju fantastiskt, bara att vänta på att klockan ska slå 13 och blaff! Där ligger en bibba reklam! Så för att vara lite allvarlig, kanske till och med låta lite dumsnål. Tack Ica och Willys, för en koffeinberoende karl som mig är era rabbater på kaffe fantastiska, halva priset på något som börjar bli tämligen dyrt är riktgit bra! Hade SEB eller Nordea kommit med ett erbjudande i brevlådan med halva priset på bolån, vem hade inte hakat på? Jag hakar lätt på kaffeerbjudanden i alla fall!
Det lite mindre bra är det jag som oftast skrattar åt, taskiga erbjudanden på hemelektronik. För att inte tala om all reklam för lån med löjligt hög ränta eller mobilabonemang med en alldeles för lång bindningstid. Jag vill i synnerhet tycka till om två av kedjornas markadsföring, en eloge och en känga. Kängan går till Elgiganten. I det sista reklamladet säljer man tokigt dyra grejer på 60 månadersavbetalning. Ett hemmabio system för 47 990 kronor för bara några löliga kronor varje månad. Köper man detta system så kan jag bara konstatera att den teveapparaten man också kommer införskaffa säkert kommer kosta minst lika mycket. Alltså när man kommer ut från butiken har man således säkert spenderat 100 000 kronor för att titta på film. Jag motsätter mig inte alls detta, för jag är prylgalen och hade bra gärna haft ett sånt här kit själv. Men man glömmer bort att detta är mer än en halvårs nettoimkomst för medelsvensken. (2009 års medelinkomst var 220 000sek) I marknadsföringen ingick ingen rabatt och inte heller skrev man ut vad kostnaden egentligen blir på de fem åren man ska betala av prylarna på. Så helt plötsligt försöker Elgiganten marknadsföra prylar som knappt den rikaste av svenskar skulle köpa till den breda svenska massan. En liknelse skulle ju kunna vara att Rolls Royce skulle börja sälja bilar till medelsvensson för 2 miljoner styck. Inga avgifter stod det dessutom klart och tydligt i annonsen, men ränta? Det nämndes inte ens...
OnOff däremot skickade ut ett reklamerbjudande samtidigt, 20% på utvalda varor med möjlighet att delbetala. Dessutom stod det klart och tydligt med röd text på gul fyllnadsruta vad kreditkostnaden blev för respektive produkt. Man visade klart och tydligt hur dålig affären skulle bli om man valde att finansiera sitt köp på avbetalning. Rekordeligt, det är dyrt med avbetalningsköp och man är ärlig mot konsumenten. Men man ger kunden en möjlighet till att köpa en produkt man egentligen inte har råd med. En eloge till er. Som på inget sätt försöker lura konsumenten med finstilta texter i marknadsföringen.
//Kristian
Det långsiktiga sparet...
Riktigt spännande och uppskattat man på sitt första inlägg får kommentarer och frågor. Så då ter det ju sig naturligt att mitt andra inlägg får handla om just långsiktigt sparande och tankar som rör sig kring gällande just det här ämnesområdet. Långsiktigt sparande är ju precis vad det låter som, läge, långt bort och det måste jag ju helt ärligt säga låter dötrist!
Dötrista grejer är saker som väldigt sällan blir av så i ärlighetens namn borde man byta namn på sitt spar, ge det ltie meningsfullhet exempelvis, prata om fordonsspar eller resespar eller vad man nu uppskattar som ligger en bit bort i tiden. Motivation är drivkraften för att hålla alla projekt vid liv. För att förtydliga en sak gällande just detta inlägg, jag kommer inte på något sätt behandla vilken sparform man bör använda sig av heller, aktier, fonder eller klassiska sparkonton. Detta behandlar vi senare, nu ska vi fokusera på hur man ska skapa överskott i sin vardagsekonomi. För utan ett överskott i ekonomin inte heller några pengar att investera. Som en spannmålsbonde utan någonting att så...
Det aboslut första man ska göra om man på riktigt vill komma igång med överskottet i sin ekonomi är att granska den ekonomin man har, finns det utrymmen till ett spar utan att skära ner på något? Om jag måste offra något eller någon av mina vanor för att få pengar över vad offrar jag först? Sen Så fastställer du vilken summa du ska spara och den summan sparar du det första du gör när lönen kommer, annars är den troligtvis inte kvar i slutet av månaden. Självdisciplinen har en förmåga att vilja låna av dig själv annars. Tänk på att summan du sparar ska vara avvägd mot den ekonomi du har, att lida sig genom livet för att spara pengar är inte roligt kommer därför med stor sannolikhet aldrig bli mer än ännu ett misslyckat försök.
Nästa steg är det klassiska talesättet många bäckar små... De bästa och lättaste pengarna att spara är ju de man aldrig saknar. om man för exempel har en bil, då har man antagligen ett bensinkort. Om man alltid avrundar fakturorna upp till närmsta hundralapp eller femhundring beroende på vilken ekonomi man har så skapar man ett överskott utan att ens märka det själv. En hundring för mycket varje år är 1200 kronor, en halvbensinräknign är betald för den gemene svensken. Boendet, äger du ditt eget boende så är det ju fortfarande väldigt tacksamma tider räntemässigt. Snitt räntan bör ligga på ca 5%. Rimligt är väl att man ska kunna betala en ränta på 6%. Så gör det redan nu, sätt av mellanskillnaden mellan kostnaden du har och kostnaden du skulle ha med en ränta på 6%. Med lån på en miljon kronor och 2.5% ränteskillnad sparar du 25 000 kronor om året på det här sättet. Räkna därför igenom vilka fakturor du har, avrunda alla till närmaste hundralapp och sätt över mellanskillnaden direkt in på sparkontot. Fundera på hur mycket pengar du har sparat på ett år genom detta. Jag lovar dig, du saknar dom inte. Skulle du mot all förmodan ändå sakna dom så har du alldeles för små marginaler. Då har du ett annat problem, du lever över dina tillgångar, då måste du skära ner på utgifter och göra dig av med fasta kostnader. Tillika alla oväntade inkomster, såsom skattepengar på sommaren, unna dig, men unna dig för en förutbestämd summa, exempelvis hälften. Du har gött sköj men säkerställer att det finns pengar att investera. En annan mindre inkomstkälla du aldrig kommer sakna är pantpengar. Alla pet-flaskor under året, ta ut pengarna i mynt, släng dom i en burk där du även tömmer mynten ur plånboken varje vecka. Ta med burken till banken och visst har det blivit en eller några tusenlappar på året.
Med detta exempel har du sparat pengar, en femhundring i månaden är 6000 på året, säg att du vill byta bil var tredje år och köper bilen med billån. Då har du sparat ihop 18 000 till kontantinsatsen. Nästan 1/3 av kontantinsatsen på en bil för 300 000 utan att du märkt att pengarna "försvunnit".
Andra konkreta råd gällande privatekonomi och pengar över, jämka aldrig ränta på lån. Har man inte råd att betala räntan på sina lån ska man inte heller ha lånen. Dessutom säkerställer man att man får investeringskapital tillbaka från staten varje år när sommaren kommer. Nu lär jag säkert få en och annan kommentar om att man skulle kunna förvalta pengar bättre om man jämkar och sätter av pengarna direkt men. Då jag själv inte har den självdisciplinen utan tycker om att spendera pengar, då är tvågsspar något bra, och ett gott tillskot från skatteverket varje sommar är en metodik som fungerar ypperligt bra enligt mig!
//Kristian
Dötrista grejer är saker som väldigt sällan blir av så i ärlighetens namn borde man byta namn på sitt spar, ge det ltie meningsfullhet exempelvis, prata om fordonsspar eller resespar eller vad man nu uppskattar som ligger en bit bort i tiden. Motivation är drivkraften för att hålla alla projekt vid liv. För att förtydliga en sak gällande just detta inlägg, jag kommer inte på något sätt behandla vilken sparform man bör använda sig av heller, aktier, fonder eller klassiska sparkonton. Detta behandlar vi senare, nu ska vi fokusera på hur man ska skapa överskott i sin vardagsekonomi. För utan ett överskott i ekonomin inte heller några pengar att investera. Som en spannmålsbonde utan någonting att så...
Det aboslut första man ska göra om man på riktigt vill komma igång med överskottet i sin ekonomi är att granska den ekonomin man har, finns det utrymmen till ett spar utan att skära ner på något? Om jag måste offra något eller någon av mina vanor för att få pengar över vad offrar jag först? Sen Så fastställer du vilken summa du ska spara och den summan sparar du det första du gör när lönen kommer, annars är den troligtvis inte kvar i slutet av månaden. Självdisciplinen har en förmåga att vilja låna av dig själv annars. Tänk på att summan du sparar ska vara avvägd mot den ekonomi du har, att lida sig genom livet för att spara pengar är inte roligt kommer därför med stor sannolikhet aldrig bli mer än ännu ett misslyckat försök.
Nästa steg är det klassiska talesättet många bäckar små... De bästa och lättaste pengarna att spara är ju de man aldrig saknar. om man för exempel har en bil, då har man antagligen ett bensinkort. Om man alltid avrundar fakturorna upp till närmsta hundralapp eller femhundring beroende på vilken ekonomi man har så skapar man ett överskott utan att ens märka det själv. En hundring för mycket varje år är 1200 kronor, en halvbensinräknign är betald för den gemene svensken. Boendet, äger du ditt eget boende så är det ju fortfarande väldigt tacksamma tider räntemässigt. Snitt räntan bör ligga på ca 5%. Rimligt är väl att man ska kunna betala en ränta på 6%. Så gör det redan nu, sätt av mellanskillnaden mellan kostnaden du har och kostnaden du skulle ha med en ränta på 6%. Med lån på en miljon kronor och 2.5% ränteskillnad sparar du 25 000 kronor om året på det här sättet. Räkna därför igenom vilka fakturor du har, avrunda alla till närmaste hundralapp och sätt över mellanskillnaden direkt in på sparkontot. Fundera på hur mycket pengar du har sparat på ett år genom detta. Jag lovar dig, du saknar dom inte. Skulle du mot all förmodan ändå sakna dom så har du alldeles för små marginaler. Då har du ett annat problem, du lever över dina tillgångar, då måste du skära ner på utgifter och göra dig av med fasta kostnader. Tillika alla oväntade inkomster, såsom skattepengar på sommaren, unna dig, men unna dig för en förutbestämd summa, exempelvis hälften. Du har gött sköj men säkerställer att det finns pengar att investera. En annan mindre inkomstkälla du aldrig kommer sakna är pantpengar. Alla pet-flaskor under året, ta ut pengarna i mynt, släng dom i en burk där du även tömmer mynten ur plånboken varje vecka. Ta med burken till banken och visst har det blivit en eller några tusenlappar på året.
Med detta exempel har du sparat pengar, en femhundring i månaden är 6000 på året, säg att du vill byta bil var tredje år och köper bilen med billån. Då har du sparat ihop 18 000 till kontantinsatsen. Nästan 1/3 av kontantinsatsen på en bil för 300 000 utan att du märkt att pengarna "försvunnit".
Andra konkreta råd gällande privatekonomi och pengar över, jämka aldrig ränta på lån. Har man inte råd att betala räntan på sina lån ska man inte heller ha lånen. Dessutom säkerställer man att man får investeringskapital tillbaka från staten varje år när sommaren kommer. Nu lär jag säkert få en och annan kommentar om att man skulle kunna förvalta pengar bättre om man jämkar och sätter av pengarna direkt men. Då jag själv inte har den självdisciplinen utan tycker om att spendera pengar, då är tvågsspar något bra, och ett gott tillskot från skatteverket varje sommar är en metodik som fungerar ypperligt bra enligt mig!
//Kristian
Hur många har inte?
Otaliga försök med misslyckat sparande, aktieköp där kursen bara rasat, fonder där man aldrig sett röken av någon avkastning, riktigt taskiga lånevillkor och tokigt höga räntor på allt utom sparkontot? Hur många har inte haft drömmar och ambitioner om rikedom, tidsöverskott istället för tidsbrist och en privatekonomisk situation som är hållbar, där det finns utrymme att unna sig de där sakerna som sätter guldkant på tillvaron utan att ha dåligt samvete för att man matat själen med godsaker.
Den här bloggen kommer handla om vägen fram till en hållbar privatekonomi, en ekonomi som gör att man slipper oroa sig över pensionen trots att den ligger flera hundra lönekuvert fram i tiden. I skrivandet kommer olika saker att behandlas, värdepapper, fonder, banker, försäkringar sådant som är relevent just för stunden eller i det långa loppet. Allt för att beskriva vägen mot det som för många är en dröm, ekonomisk frihet. Så hur som helst, en blogg om ekonomi som i sitt första inlägg inte beskriver en enda ekonomisk fråga?
Nej då, jag är en av många aktieägare i Nokia, men nu räcker det, jag har tagit en förlust på 48 procent sen min första investering i företaget. Alla investeringar i värdepapper borde bygga på förtroende för företaget man investerar i. Nu har Nolkia tappat mitt, otalet dåliga rapporter, fallande kurser. Jag tror inte ens att en vy VD kan vända den fallande börstrenden under vad jag ser som överskådlig tid. Så därav dags för att leta nya jaktmarker för sina surt förvärvade slantar. Pär Melander, Råvaruhandlare hos Handelsbanken skrev i Privata affärers Februari nummer 2011 att oljepriset borde vara påväg upp med tanke på den ökade konsumtionen i Nordamerika. Detta gör väl att oljebolag kanske är det man ska läsa sig in på?
//Kristian
Den här bloggen kommer handla om vägen fram till en hållbar privatekonomi, en ekonomi som gör att man slipper oroa sig över pensionen trots att den ligger flera hundra lönekuvert fram i tiden. I skrivandet kommer olika saker att behandlas, värdepapper, fonder, banker, försäkringar sådant som är relevent just för stunden eller i det långa loppet. Allt för att beskriva vägen mot det som för många är en dröm, ekonomisk frihet. Så hur som helst, en blogg om ekonomi som i sitt första inlägg inte beskriver en enda ekonomisk fråga?
Nej då, jag är en av många aktieägare i Nokia, men nu räcker det, jag har tagit en förlust på 48 procent sen min första investering i företaget. Alla investeringar i värdepapper borde bygga på förtroende för företaget man investerar i. Nu har Nolkia tappat mitt, otalet dåliga rapporter, fallande kurser. Jag tror inte ens att en vy VD kan vända den fallande börstrenden under vad jag ser som överskådlig tid. Så därav dags för att leta nya jaktmarker för sina surt förvärvade slantar. Pär Melander, Råvaruhandlare hos Handelsbanken skrev i Privata affärers Februari nummer 2011 att oljepriset borde vara påväg upp med tanke på den ökade konsumtionen i Nordamerika. Detta gör väl att oljebolag kanske är det man ska läsa sig in på?
//Kristian
